Att offra allt för någon som inte ger någonting tillbaka. Ska man acceptera det? Det är självklart upp till var och en, men jag säger nej. Nej nej nej. Varför ska du offra allt för en person som inte skulle göra någonting för dig? Varför ska du lägga ner din energi på hen? Jag vet själv hur lätt det är att säga ''det är okej'' fast man egentligen bara vill skrika ut ''NEEEEEEEJ!! Det är inte okej!'' Det är för lätt hänt. Men det borde inte vara så. Man borde säga ifrån, och det finns säkerligen många som gör det, men jag tror att man säger att det är okej i rädsla av att förlora personen. Personen betyder förmodligen jättemycket för dig men betyder du lika mycket för hen? Förmodligen inte. Om du betytt något alls för denna personen borde hen funnits där för dig, borde frågat hur du mått istället för att bara komma när den behöver något. 

 

 

Jag har aldrig varit kär på riktigt. Inte en enda gång. Men det kanske inte är så konstigt ändå, jag är inte särskilt gammal. Jag har hela livet framför mig. Men ändå har jag en längtan efter att få uppleva äkta kärlek. Hitta en person som jag verkligen trivs med, en person som jag inte kan sluta tänka på. Någon som kommer finnas där för mig i alla lägen, som jag kan prata med allt om. Någon vars leende kan vända hela min dag från dålig till bra. Någon som älskar mig.