Jag är trött på att..
Jag är trött på att bli sårad, jag är trött på att bli utnyttjad, jag är trött på att alltid finnas där för andra när ingen finns där för mig, jag är trött på att offra allt för dig när du inte offrar någonting för mig. Inte ens en halv sekund.
Jag har alltid funnits där för dig, i dina svårare och mindre svåra stunder har jag funnits där. När du har varit glad har jag varit glad för din skull. Vad får jag tillbaka? Ingenting. Inte ens ett litet tack.
Att offra allt för någon som inte ger någonting tillbaka. Ska man acceptera det? Det är självklart upp till var och en, men jag säger nej. Nej nej nej. Varför ska du offra allt för en person som inte skulle göra någonting för dig? Varför ska du lägga ner din energi på hen? Jag vet själv hur lätt det är att säga ''det är okej'' fast man egentligen bara vill skrika ut ''NEEEEEEEJ!! Det är inte okej!'' Det är för lätt hänt. Men det borde inte vara så. Man borde säga ifrån, och det finns säkerligen många som gör det, men jag tror att man säger att det är okej i rädsla av att förlora personen. Personen betyder förmodligen jättemycket för dig men betyder du lika mycket för hen? Förmodligen inte. Om du betytt något alls för denna personen borde hen funnits där för dig, borde frågat hur du mått istället för att bara komma när den behöver något.
Släpp taget om personen, hur svårt det än är, och gå vidare. Va med personer som gör dig glad, som finns där för dig och är äkta.
